Så här lever jag...

Jahaja. Idag var jag i Gävle och hängde lite med Fryguy, äks. BM, äks. LunarChris, äks. Chrille, som jag gör typ en gång om året när han är i Gästriketrakten för det årliga Sommarhaxxet. Kul att återse honom en snabbis.

I Gävle köpte jag också på mig ännu lite mer manga, som en pendang till de volymer av Ranma 1/2 och Fushigi Yuugi jag införskaffade för 10:- på Rusta i Sandviken i tisdags. Ranma var bra och sån där härlig förväxligskomedi där man med jämna mellanrum blir vansinnig på figurerna för att de beter sig så korkat (första gången jag läste denna moderna klassiker). Under läsningen fick jag en snilleblixt: "Det här vore ju guld att omvandla till privatteater-fars med Johannes Brost i minst en bärande roll!"
Vicky von der Lancken, du vet vad du har att göra!
Fushigi Yuugi var å sin sida i princip helt oläslig. Idag köpte jag följdaktligen vol. 3 av Ranma, samt vol. 2 av Inu Yasha (som jag har sett på tegnefilm) samt en vol. vardera av Lupin III och Excel Saga á ensku. Men japanofilandet var ingalunda över... På gamla "Videoteket" (klassisk mark för hyrande av skräp-skräckfilmer under tiden Chrille och M. Nyberg bodde i Gävle) hittade jag Beautiful Dreamer fölr 79:- och slog till direkt. För att suga det sista ur spenderbrallorna köpte jag The Woodsman med K. Bacon för 30:-. Tyvärr földe det med en otäck liten skrift på dåligt papper som kallades Aftonbladet eller nåt (skriven av särskoleelever efter vad det verkade), men den slängde jag utan att bevärdiga med mer än en blick.

I övrigt har mitt uppsatsskrivande om "gudsbilden i den moderna häxreligionen" börjat utkristallisera sig och jag planerar sända iväg det första utkastet till min handledare "Läderbrallan" imorron. På grund av min resa till Paul Hogan-land i augusti blir jag dock tvungen att i nån mån jobba parallellt med den och den avslutande biblioteksuppsatsen i höst. Pust pes, som man säger. I förra veckan läste jag i princip ut Carl-Johan Vallgren-boken jag lånade av Bullas. Skriver "i princip" eftersom jag inte pallade de sista 20 sidorna av hatiskt malande (som hela boken förvisso bygger på). Annars tyckte jag den var rätt bra och lite småkul att lägga märke till inslagen av nyckelroman som kom ibland. Boken hade kanske tjänat på att läsas fortare och mer koncentrerat; som det nu var kändes den mot slutet mest som en utdragen lunk av hatisk monotoni. Men grundkonceptet var sunt, för all del. Efter Vallgren stod Michael Chabon på tur, och det är ju en helt annan typ av bok, nästan insmickrande lättläst och väldigt bra så här långt (jag är 1/3 igenom), men jag jag hade kanske lika gärna läst en matig historisk skildring av de första serietidningspionjärerna. Chabons senast utkomna verkar dock djävulst frän. Gotta love that kontrafaktisk historia!

Speaking of which, så kom jag att tänka på en serieidé som jag och ett par kompisar har närt ett tag. Nånting om en blahzay-blahzay popjournalist som tvingas åka till visby för ett inkännade reportage om Republiken Gotland, som firar femoårsjubileum som självständigt skatteparadis med permanent medeltidsvecka. Det var Jakten på Röd Oktober på tv (och därigenom detta), som förde mig in på gotländska tankar, eftersom den seriens klimax är tänkt att vara en sjöslag mellan pansarskeppet GRS* Susanne Alfvengren, bratsens pappas yacht samt medeltidsvurmarnas ekstock. Alternativ historia parat med referens- och provinsialhumor, är det tänkt. En serie som jag faktiskt har utfört konkret arbete på är manuset till min texttunga presumtiva Lantis-serie. Mer om den senare, okej kompis?

PS: Ville inte skapa ett nytt inlägg bara för det här, men VAD I SJÄLVA HELVETE?!!

*Gutniska republikens skepp