Projekt STHLM s.1

Välkommen till första sidan av mitt decenniegamla serieprojekt, som jag kort & gott valde att kalla "STHLM". Den var tänkt att bli mitt specialarbete på gymnasiet under ämnena svenska och bild och form, eller vad det nu hette. Oantastlig akribi förvisso, men givetvis hann jag bara rita en knapp tredjedel av historien, och blev tvungen att rädda mitt skinn genom att slänga ihop en kortare (6 sidor tror jag) serie, samt skriva en "rapport" om tillblivelsen av denna samt en svepande redogörelse för misslyckandet med STHLM.

Nå, när jag var i gymnasieåldern läste jag mest Vertigo-serier med huvudet farligt långt upp i dess egen arslen, men nån gång runt -96 upptäckte jag att Sandvikens folkbibliotek hade en bona fide vuxenseriehylla. Speedy Ortiz' död var väl det avgörande ögonblicket när jag lämnade John Constantine et consortes bakom mig i rännstenen. Både grafiskt och berättartekniskt är STHLM följdaktligen extremt påverkad av Jaime Hernandez respektive albumet "En liten död" av Alan Moore/Oscar Zarate.

STHLM handlade om två vänner, Håkan och Martin, som drev nåt slags rockmusikförening i deras småtrista hemstad, men som senare gled ifrån varandra när den ena flyttade till Stockholm (därav namnet) och glider på en räkmacka upp till den hippa mediabranschens högsta echelonger. (Sereien är som sagt tecknad i mitten av det mediekåta 90-talet, samt att jag naturligtvis gick medieprogrammet å Borgarskolan, Gävle) Den halva som blev kvar i småstaden harvar under tiden tiden runt på ett icke-stimulerande jobb och och försöker att hålla tankarna borta från den utsinade vänskapen och mediekarriären som kunde ha varit.

Igår kom jag på att grejen med en öppningsscen med en föredetting till huvudperson som sitter och har ångest framför en flimrande tv-skärm är direkt snodd från Frank Millers "The Dark Knight Returns". Superhjälteinfluenser förgås inte så lätt, bevisligen. Jag gillar dock Håkans folkölsburk och antydan till underbett i treje rutan.

Världens starkaste fanzine

Ni som missade vårens stora seriefanzinhets med tillhörande försäljning å SPX 07, ges nu tillfället att skaffa ett alldeles eget ex av "Bamse -Världens starkaste fanzine"! Denna fantastiska produkt, över två år in the making, innehåller en hel drös svenska serietecknares mer eller mindre aparta tolkningar av Bamse och hans värld. Personligen fungerar jag som redaktör för projektet samt bidrar med två serier, varav en till manus av Magnus Johansson. Övriga medverkande är Micael Nyberg, Åke Forsmark, Jimmy Jönsson, Stina Lövkvist, Mikael Sol, Jakob Robertsson, Bullas Jonas Jansson, David Liljemark, Adam Boman, Tomas Antila, Matti Steiger-Lundmark samt Henrik Lange.



Sicket stjärnuppbåd! Och hela rasket går löst på 40:-, och kan beställas genom att skicka ett mail till mig å skaggbiff(snabel-a)hotmail(punkt)com. Portot bju'r jag på.

I och för sig kanske det inte är så smart av mig att lägga upp den här annonsen mitt i sommarn och just innan jag åker till Australien, vilket gör mig oförmögen att skicka ut några ex förrän i slutet av augusti. Men whaddevvor, det finns ju ändå inget starkare än Sanne Salomonsen...

Så här lever jag...

Jahaja. Idag var jag i Gävle och hängde lite med Fryguy, äks. BM, äks. LunarChris, äks. Chrille, som jag gör typ en gång om året när han är i Gästriketrakten för det årliga Sommarhaxxet. Kul att återse honom en snabbis.

I Gävle köpte jag också på mig ännu lite mer manga, som en pendang till de volymer av Ranma 1/2 och Fushigi Yuugi jag införskaffade för 10:- på Rusta i Sandviken i tisdags. Ranma var bra och sån där härlig förväxligskomedi där man med jämna mellanrum blir vansinnig på figurerna för att de beter sig så korkat (första gången jag läste denna moderna klassiker). Under läsningen fick jag en snilleblixt: "Det här vore ju guld att omvandla till privatteater-fars med Johannes Brost i minst en bärande roll!"
Vicky von der Lancken, du vet vad du har att göra!
Fushigi Yuugi var å sin sida i princip helt oläslig. Idag köpte jag följdaktligen vol. 3 av Ranma, samt vol. 2 av Inu Yasha (som jag har sett på tegnefilm) samt en vol. vardera av Lupin III och Excel Saga á ensku. Men japanofilandet var ingalunda över... På gamla "Videoteket" (klassisk mark för hyrande av skräp-skräckfilmer under tiden Chrille och M. Nyberg bodde i Gävle) hittade jag Beautiful Dreamer fölr 79:- och slog till direkt. För att suga det sista ur spenderbrallorna köpte jag The Woodsman med K. Bacon för 30:-. Tyvärr földe det med en otäck liten skrift på dåligt papper som kallades Aftonbladet eller nåt (skriven av särskoleelever efter vad det verkade), men den slängde jag utan att bevärdiga med mer än en blick.

I övrigt har mitt uppsatsskrivande om "gudsbilden i den moderna häxreligionen" börjat utkristallisera sig och jag planerar sända iväg det första utkastet till min handledare "Läderbrallan" imorron. På grund av min resa till Paul Hogan-land i augusti blir jag dock tvungen att i nån mån jobba parallellt med den och den avslutande biblioteksuppsatsen i höst. Pust pes, som man säger. I förra veckan läste jag i princip ut Carl-Johan Vallgren-boken jag lånade av Bullas. Skriver "i princip" eftersom jag inte pallade de sista 20 sidorna av hatiskt malande (som hela boken förvisso bygger på). Annars tyckte jag den var rätt bra och lite småkul att lägga märke till inslagen av nyckelroman som kom ibland. Boken hade kanske tjänat på att läsas fortare och mer koncentrerat; som det nu var kändes den mot slutet mest som en utdragen lunk av hatisk monotoni. Men grundkonceptet var sunt, för all del. Efter Vallgren stod Michael Chabon på tur, och det är ju en helt annan typ av bok, nästan insmickrande lättläst och väldigt bra så här långt (jag är 1/3 igenom), men jag jag hade kanske lika gärna läst en matig historisk skildring av de första serietidningspionjärerna. Chabons senast utkomna verkar dock djävulst frän. Gotta love that kontrafaktisk historia!

Speaking of which, så kom jag att tänka på en serieidé som jag och ett par kompisar har närt ett tag. Nånting om en blahzay-blahzay popjournalist som tvingas åka till visby för ett inkännade reportage om Republiken Gotland, som firar femoårsjubileum som självständigt skatteparadis med permanent medeltidsvecka. Det var Jakten på Röd Oktober på tv (och därigenom detta), som förde mig in på gotländska tankar, eftersom den seriens klimax är tänkt att vara en sjöslag mellan pansarskeppet GRS* Susanne Alfvengren, bratsens pappas yacht samt medeltidsvurmarnas ekstock. Alternativ historia parat med referens- och provinsialhumor, är det tänkt. En serie som jag faktiskt har utfört konkret arbete på är manuset till min texttunga presumtiva Lantis-serie. Mer om den senare, okej kompis?

PS: Ville inte skapa ett nytt inlägg bara för det här, men VAD I SJÄLVA HELVETE?!!

*Gutniska republikens skepp

Ny tid, ny feminist-strid.

Igår satt jag och läste en del på den här bloggportalen eller vad man ska kalla den. When fangirls attack. Typ amerikanska serienördsfeminister som klagar på olika kvinnoförnedrande företeelser i superhjälteseriernas värld, vilket förvisso medför att de har en hel jävla del att klaga på. Den senaste skitstormen rörde en skulptural framställning av Spindelmannens flickvän i en sexualiserad husmorskontext. Ett intressant problemkomplex, som påminde mig om nåt slags svensk motsvarighet, även om Loka Kanarps kritik slår hårdare eftersom den riktas mot serieskapare som upplever sig själva som rediga feministkillar med hjärtat på rätta stället ("till vänster").