Världens starkaste fanzine

Ni som missade vårens stora seriefanzinhets med tillhörande försäljning å SPX 07, ges nu tillfället att skaffa ett alldeles eget ex av "Bamse -Världens starkaste fanzine"! Denna fantastiska produkt, över två år in the making, innehåller en hel drös svenska serietecknares mer eller mindre aparta tolkningar av Bamse och hans värld. Personligen fungerar jag som redaktör för projektet samt bidrar med två serier, varav en till manus av Magnus Johansson. Övriga medverkande är Micael Nyberg, Åke Forsmark, Jimmy Jönsson, Stina Lövkvist, Mikael Sol, Jakob Robertsson, Bullas Jonas Jansson, David Liljemark, Adam Boman, Tomas Antila, Matti Steiger-Lundmark samt Henrik Lange.



Sicket stjärnuppbåd! Och hela rasket går löst på 40:-, och kan beställas genom att skicka ett mail till mig å skaggbiff(snabel-a)hotmail(punkt)com. Portot bju'r jag på.

I och för sig kanske det inte är så smart av mig att lägga upp den här annonsen mitt i sommarn och just innan jag åker till Australien, vilket gör mig oförmögen att skicka ut några ex förrän i slutet av augusti. Men whaddevvor, det finns ju ändå inget starkare än Sanne Salomonsen...

Religionsdiskussion - suparspelet!

Eftersom mina föräldrar har svt.se som startsida, råkade jag på denna diskussionstråd med anledning av denna krönika om religion, och specifikt förhållandet mellan kristendom, "humanism" och ateism. Debatten gjorde mig beklämd i all sin torftighet, men snillrika och hjälpsamma Tanja Suhinina gav mig en idé om hur vanmakten kunde förbytas i en känsla av dryg överlägsenhet och en sprittande von oben-attityd. (OBS! Icke att förväxla med s.k. mañana mañana-attityd.)

Jag snackar förstås om ett hederligt gammaldags drinkin' game! Reglerna är busenkla - så fort du stöter på en debatt om typ "religionens plats i samhället" är det bara att kalla samman några goda vänner, hämta valfri rusdryck ur barskåpet och följa nedanstående instruktioner:

Ta en klunk varje gång någon nämneratt religioner är grunden till alla krig och konflikter i världen.

Ta en klunk varje gång någon kontrar med att konflikterna inte beror på religioner, utan på "människor som misstolkar religionen".

Ta en klunk varje gång det sägs att religion bara är vidskepelse, och att religiösa personer är naiva stackare som borde förpassas till något undanskymt dagcenter.

Ta en klunk när de troende i debatten inte har annat att komma med än bibelverser och tårögda vittnesbörd om sin egen omvändelse.

Ta en klunk när det påpekas att världshistoriens enda officiellt ateistiska stat var Enver Hioxhas Albanien.

Ta en klunk när det visar sig att den religionskritik som framförs blott och bart är illa förtäckt islam-kritik.

Ta en klunk när debatten kapsejsar i ett praktgräl mellan debattforumets muslimer och kristna syrianer.

Töm glaset första gången någon inser att det finns andra religioner än de abrahamitiska.

Ta en klunk för varje gång det påstås att Adolf Hitler var något av nedanstående:
*ateist
*kristen
*asatroende
*vegetarian
*bög
*kvartsjude
*en hjälte och 1900-talets störste statsman

Ta små, små klunkar varje debattens ateister framstår som dumdryga, arroganta rövhål.

Ta en klunk varje gång någon säger sig "tro på något, men inte på en skäggig gubbe på ett moln".

Töm glaset när någon verkligen säger sig tro på en skäggig gubbe på ett moln.

Ta en klunk vid varje okynnesframdragande av teodicéproblemet eller sätta-på-pottan-frågor av typen "Men om Gud är allsmäktig kan han då skapa en sten som är för tung för honom att lyfta?"

Ta en klunk varje gång någon hävdar att religioner inte behövsm, eftersom vetenskapen i framtiden konmmer att förklara alla människans och världsalltets mysterier.

Töm glaset och ropa "halleluja" om samme person inser att han/hon just gav uttryck för sin egen djupt kända religiositet.

Japp, det ser ut att bli en helkväll det här! Om ni kommer på fler adekvata ta-en-klunk-parametrar så är det bara att nämna dem i era kommentarer.
Hörde jag skål?!

Så här lever jag...

Jahaja. Idag var jag i Gävle och hängde lite med Fryguy, äks. BM, äks. LunarChris, äks. Chrille, som jag gör typ en gång om året när han är i Gästriketrakten för det årliga Sommarhaxxet. Kul att återse honom en snabbis.

I Gävle köpte jag också på mig ännu lite mer manga, som en pendang till de volymer av Ranma 1/2 och Fushigi Yuugi jag införskaffade för 10:- på Rusta i Sandviken i tisdags. Ranma var bra och sån där härlig förväxligskomedi där man med jämna mellanrum blir vansinnig på figurerna för att de beter sig så korkat (första gången jag läste denna moderna klassiker). Under läsningen fick jag en snilleblixt: "Det här vore ju guld att omvandla till privatteater-fars med Johannes Brost i minst en bärande roll!"
Vicky von der Lancken, du vet vad du har att göra!
Fushigi Yuugi var å sin sida i princip helt oläslig. Idag köpte jag följdaktligen vol. 3 av Ranma, samt vol. 2 av Inu Yasha (som jag har sett på tegnefilm) samt en vol. vardera av Lupin III och Excel Saga á ensku. Men japanofilandet var ingalunda över... På gamla "Videoteket" (klassisk mark för hyrande av skräp-skräckfilmer under tiden Chrille och M. Nyberg bodde i Gävle) hittade jag Beautiful Dreamer fölr 79:- och slog till direkt. För att suga det sista ur spenderbrallorna köpte jag The Woodsman med K. Bacon för 30:-. Tyvärr földe det med en otäck liten skrift på dåligt papper som kallades Aftonbladet eller nåt (skriven av särskoleelever efter vad det verkade), men den slängde jag utan att bevärdiga med mer än en blick.

I övrigt har mitt uppsatsskrivande om "gudsbilden i den moderna häxreligionen" börjat utkristallisera sig och jag planerar sända iväg det första utkastet till min handledare "Läderbrallan" imorron. På grund av min resa till Paul Hogan-land i augusti blir jag dock tvungen att i nån mån jobba parallellt med den och den avslutande biblioteksuppsatsen i höst. Pust pes, som man säger. I förra veckan läste jag i princip ut Carl-Johan Vallgren-boken jag lånade av Bullas. Skriver "i princip" eftersom jag inte pallade de sista 20 sidorna av hatiskt malande (som hela boken förvisso bygger på). Annars tyckte jag den var rätt bra och lite småkul att lägga märke till inslagen av nyckelroman som kom ibland. Boken hade kanske tjänat på att läsas fortare och mer koncentrerat; som det nu var kändes den mot slutet mest som en utdragen lunk av hatisk monotoni. Men grundkonceptet var sunt, för all del. Efter Vallgren stod Michael Chabon på tur, och det är ju en helt annan typ av bok, nästan insmickrande lättläst och väldigt bra så här långt (jag är 1/3 igenom), men jag jag hade kanske lika gärna läst en matig historisk skildring av de första serietidningspionjärerna. Chabons senast utkomna verkar dock djävulst frän. Gotta love that kontrafaktisk historia!

Speaking of which, så kom jag att tänka på en serieidé som jag och ett par kompisar har närt ett tag. Nånting om en blahzay-blahzay popjournalist som tvingas åka till visby för ett inkännade reportage om Republiken Gotland, som firar femoårsjubileum som självständigt skatteparadis med permanent medeltidsvecka. Det var Jakten på Röd Oktober på tv (och därigenom detta), som förde mig in på gotländska tankar, eftersom den seriens klimax är tänkt att vara en sjöslag mellan pansarskeppet GRS* Susanne Alfvengren, bratsens pappas yacht samt medeltidsvurmarnas ekstock. Alternativ historia parat med referens- och provinsialhumor, är det tänkt. En serie som jag faktiskt har utfört konkret arbete på är manuset till min texttunga presumtiva Lantis-serie. Mer om den senare, okej kompis?

PS: Ville inte skapa ett nytt inlägg bara för det här, men VAD I SJÄLVA HELVETE?!!

*Gutniska republikens skepp

Nytt Consolevania!

"De kan aldrig ta vår FRIHET~~~!!!"

I helgen släpptes avsnitt 3:1 av det skotska webbtvprogrammet om videospel, Consolevania. Givet jämförelsematerial om man vill loda det sugighetens avgrundsdjup som snart sagt alla andra tv-spelsprogram representerar.

Avsnittet var bra som vanligt, även om det inhöll ovanligt många referenser som man typ måste vara uppväxt i Storbritannien på 80-talet för att begripa. Nåväl, man får i alla fall knivskarpa spelrecensioner, roliga sketcher och ett tillfälle att bekanta sig med "grabbarnas" mustiga Glasgow-dialekt, som till en början kan te sig nog så impenetrabel.

Ett gäng tidigare avsnitt och klipp finns även upplagda på Google video för den som så önskar.

Erskine-spotting

I förrgår åkte jag och Björn i gamm-alfan ut för att kolla på den Ralph Erskine-ritade Skaparbyn i Hedesunda. Bilen bjöd på vägnära sittställning och isvarade bäst på en italienskt självsäker körstil, vilket borgade för animerad körning till det indian/same/hob-inspirerade byggnadskomplexet, som ursprungligen konstruerades för att hysa vävkurser för barn.





Ralph Erskine har bidragit till påfallande mycket arkitektur i Gästrikland, och kanske särskilt i min hemort Sandviken. I en dokumentärfilm om Erskine påstods till och med att staden fått namnet Ralphville i folkmun, vilket naturligtvis blott och bart är nys och filmmakarens eget påhitt. Jag bodde hursom i ett Erskine-område tills jag fyllde 16 och känner igen vissa av Skaparbyns arkitektoniska detaljer från min egen uppväxtmiljö. Utflykten avslutades med en lång omväg över Gysinge (där vi köpte godis) till Storvik där vi tittade på Erskines "Villa Nilsson", som visade sig vara i ett rätt schletet skick. Flagnad färg, övervuxen trädgård, hela kittet. Nån verkar uppenbarligen skita i att vårda det arkitektoniska arvet.

Ja ja whaddevvor...