God jul alla spambots!

Sjukt stora i Holland.

Våra vänner ockultisterna

The Occult Experience (1985)

Ett knappt år efter jag färdigställde min C-uppsats i religionshistoria, Modärna månggudadyrkare - Identitetsskapande gudsbilder hos Starhawk och Jordan Paper*, råkade jag på ovanstående film via Lina Neidestam. Och milda makter vilket härligt återseende det blev! Alla de nyhedniska affischnamnen från mina kursböcker samlade i en alldeles lagom spekulativ dokumentär. Zsuzsanna Budapest, Margot Adler, Anton LaVey, Michael Aquino med sina stylade ögonbryn och nyschamanismens fader Michael Harner. De enda jag saknar är väl just Starhawk äks. Miriam Simos, och kanske nån skäggisg asatroebnde for good measure.

Annars är det mycket härrliga bilder från diverse ritualer med sång, dans och naket samt en hel massa schyssta masker, kåpor och annan parafernalia. En fest för ögat, kan man säga. Möjligen drar ett avsnitt i mitten om några demonutdrivnde Livets Ord-epigoner ner underhållningsvärdet en smula, men den biten kan ju lätt spolas förbi.

* För mig är det så en uppsatstitel ska se ut: En "vitsig" huvudtitel, gärna alittererad; följd av en knastertorr undertitel som förklarar vad uppsatsen egentligen handlar om. På senare tid har jag dock fått en naggande känsla av att man framstår som en svettdoftande ärketönt om man väljer en slik titel på sin avhandling.

Dokument

Xasthur.

Jag läser kanske en handfull bloggar regelbundet. Documents är en av dem. Den sysselsätter sig främst med analyser av black metal och annan mörk och farlig kultur ur något slags antropologiskt eller idéhistoriskt perspektiv. Georges Bataille och Clifford Geertz är två återkommande referenspunkter när bloggaren Valter intellektualiserar (i ordets mest positiva bemärkelse) över företeelser som betydelsen av ett fantasyinspirerat bildspråk på ett skivsläpp i skärningspunkten black/new age-musik, corpsepaintens queera och postkoloniala rötter eller det kosmiska motsatspar som Mayhem-medlemmarna Euronymous och Varg "Greven" Vikernes kan tänkas representera.

Allt det här kan ju låta som påfrestande "postmodernt" poserande eller rent trams, men på Documents tar man sig an sitt ämne med ett djupt allvar och ryggsäcken full av tung akribi och gamla etnografiska luntor. För oss som reflexmässigt satt likhetstecken mellan metal och arbetarklassgrabbar med långt hår, jeanskjacka och rinnande snus under läppen blir Documents en välbehövlig ögonöppnare, och en vägvisare in i en svart tankevärld.